-
RSS

Senaste inläggen

Länge sen...
En promenad...
Sakura - till minne
Nytt år, nya äventyr…
Sommar 2016

Kategorier

Cayenne och valpar
Den åldrande hunden
Hänt var det här!
Hiki
Onis dagbok
Sabaku Inus kennel
Tankar och händelser...
drivs av

Sabaku Inus Kennel

Onis dagbok

Tidig morgon i Hölö

Morgonstund…
Det är arla morgon som man säger här ute på landet - för nu bor vi äntligen här! En evig lång dröm som gått i uppfyllelse.
Dimman är tjock över ängarna och hemmet tyst, ljusen brinner på bordet och lugnet ligger över mig som ett mjukt täcke..

Vi ska strax iväg mot Stockholm igen, vad som känns som en hundrade gång är nog egentligen kanske mer en 10:e gång av täta besök till Bagarmossens djursjukhus.

Smärta...


Oni - har haft ett händelserikt år, ett inte alltför roligt år… I januari slåss hon med sin mor och får sy ihop hals och kind, det läkte…

Nu har hon dragit av ligament i karpalleden plus ett par mindre brott på tår. Idag är jag frustrerad och tårar rinner varje gång hon skriker av smärta. Förra söndagen skedde olyckan, i tisdags fick hon, efter mycket om och men en ny röntgen med gips som följd. Håll henne stilla säger de…

Nya lärdomar med Oni som lärare…

Tiden går och nu har Oni blivit 2 år gammal. Till en viss del kan jag se en mognad men till största delen är hon fortfarande en tonåring, full av liv och bus…

Jag fortsätter klura på en beskrivning som kan passa denna hund, men det har inte varit lätt. Så snart jag tror mig hittat nyckeln, så gör hon något som får mig att behöva tänka om fullständigt igen
.
Å vad jag älskar dessa hundar som fortsätter utmana och förändra synen på det man tror är självklart, det visar bara att det är få saker/liv här i världen som är självklara…

Oni, Hiki & valpar...

Mognad…
 
 
Sakta…
Börjar en slags mognad visa sig. Säkert har valparna hjälpt till med en del av den biten, Oni har tagit en ansvar för disciplin, lek och den stora uppgiften – hjälpa till med att äta upp maten…

Så snart valparna började bli mer aktiva och röra sig, med bus och allt vad det innebär, kom polisen fram i Oni. Hon gick runt och tog dem över nosen, en och en.
När de försökte klättra på henne, när hon tagit sin plats, fräste hon ifrån ordentligt, ända ned från tårna som jag brukar säga.

Oni och tankar...

2013-05-07

Oni och valparna… 

 Jag oroade mig en aning för hur det skulle bli när Hiki´s valpar föddes, hur Oni skulle ta det och hur Hiki skulle hantera Oni. 

 Tänk att vi människor har en förmåga att ta ut oro i förskott, istället för att låta oron vara tills den verkligen är nödvändig, om den ens blir det… 
 Oni har klarat det galant, varje tillfälle som ges smyger hon in till valparna för att tvätta dem och ha koll på dem.

Hitta balansen...

2013-04-18 Oni… 

Jag tror vi hittat balansen… Jag gör många rätt och många fel när jag fostrar mina hundar, även fast jag haft hund sedan jag var 8 år.
Kanske är det så att de är så individuella allihop, eller kanske lär jag mig aldrig något, fast jag tror nog mer på att jag själv kanske förändras och min syn på hundägandet också förändras genom tiderna. Jag har korrigerat, jobbat med olika koppel och selar, jag har provat olika metoder.

Oni på resande tass...

I lördags tog Linn (min dotter) jag och Oni oss till T-centralen i Stockholm. Oni fick åka tunnelbana för första gången sedan hon var valp, blev tyvärr inte så mycket träning som jag hoppats på innan.

Det var inga problem, hon gick snabbt på tåget och satte sig ned för att sedan lägga sig ned över hela golvet så att ingen kom fram... Hon var lite orolig och vill hålla koll på Linn hela tiden. När vi kom till T-centralen var hon upphetsad, på ett sånt sätt som bara Oni kan.

Viljestyrka...

Oni är en viljestark liten dam. Det har vi konstaterat tidigt här hemma. Hon tar för sig av allt här i världen och tycker nog att hon har full rätt till detta...
Jag har aldrig upplevt en hund som är så mycket hund, men det är så genuint äkta att det är omöjligt att motstå. Hon är bara hon...

Redan som mycket ung visade hon vart skåpet ska stå - bokstavligt talat...
Jag minns en gång när hon var ungefär 5 månader och vi mötte en 3-årig tollare, hane, hon satte honom på plats, om och om igen.

Ett nytt år

Nu har den lilla fröken blivit 15 månader, snart 16. Men hon är inte speciellt vuxen för det, och vi tar oss igenom en tonår för stunden.

Hon är en konstant källa till bus och skratt. För nog är hon charmig alltid, även när hon tuggat sönder den 20:e sleven i köket, och ätit upp den 15:e matlådan - som i MIN matlåda...

På kvällen kryper hon upp i sängen och lägger sig som en sked vid mina ben, och det är så härligt.

Oni blir vuxen... eller?

Oni har sitt första löp. När tikskyddet sattes på förbyttes denna vilda, charmiga hund till en något lugnare och mer skamsen hund. Eller kanske inte så skamsen, inte utifrån vad jag såg hur som helst..

Hon förbyttes hur som helst till en mycket mera stilla varelse, som med stora ögon följde mig runt i lägenheten. Efter några dagar började istället "dansen", hon satte upp rumpan mot kuddar, soffor och stolar, sen gnugga hon rumpan, då och då lyckades hon också få av sin svarta damtrosa.

Oni - 7 månader

Nu var det ett tag sedan.Livet rasar iväg och vi har fullt upp här hemma, med Oni...
Oni rusar fram i livet, med smak för allt... och då menar jag allt... Jag inbillar mig visserligen att hon lugnat sig lite med tuggandet, eller så är jag som blivit bättre på att kontrollera omgivningen...
Utomhus tar hon för sig, av allt. Om mamma Hiki reagerar på en hund där ute, så reagerar Oni dubbelt så mycket. Det är väl hennes motto skulle jag vilja säga - att köra på dubbelt så mycket med det mesta.

Oni - 5 månader + 2 veckor


Det är morgon och jag och alla tre hundar beger oss mot en av de få gröna ställen vi har som det går att springa lös på här i området. Jag försöker hålla jämn takt, men tyvärr är inte hundarna riktigt med på den där ”jämna” takten. Oni full fart framåt, och sen ett häftigt ryck bakåt för att sedan kasta sig åt sidan.
Jag ser förebrående på henne och säger: - Men Oni!

Onis dagbok - Nyfiken...

Nyfiken, ordet räcker inte riktigt till…
Oni ser allt som ett potentiellt mål! Och det mesta ska smakas på. Den främre tandraden är nästan tom och nu väntar jag på att de nya ska komma ut. Kliar gör det, det visar tydligt spåren i skorna, hundburen, barnens leksaker ,plädar,heltäckningsmatta (på hotell), koppel, mamma Hiki och några fler föremål.
 
När tvättmaskinen sattes på idag iakttog hon mig länge, när den började låta och spinna runt gick hon fram till dig för att titta på spektaklet som pågick inuti… Mycket spännande!
Site Builder drivs av  Vistaprint