 Han är fundersam Bonza, på om han ska våga sig förbi valplådan eller inte, om han ska våga titta, eller inte... Men helt klart mer avslappnad än förra kullen, då tittade han verkligen inte ens åt det hållet, igår stod han precis utanför och arbetade för att få uppmärksamheten riktad mot honom istället för mot valparna... Och han kämpar verkligen! Idag satt min man och jag, sida vid sida, med varsin dator framför oss - då kommer han, tränger sig emellen och buffar min man hårt i sidan, sen trycker han på lite till så att han kan komma upp mot mitt ansikte för en liten puss. Och han står kvar, ända tills vi ger honom det han kom för - kel och klappar, klia örat och lite till där, jaaa precis där! Klia lite till, bara lite till... och han gruffar och stönar och bufflar... som bara Bonza kan... I söndags tog jag honom på en långpromenad med stavarna, han travar på som aldrig för, tar kontakt hela tiden och ser nöjd ut, nöjd över att vara ensam om att få uppmärksamheten, ingen valp eller Hiki som konkurrent, bara honom... Vi saktar farten på Skogskyrkogården och njuter av omgivningen, skrittar sakta fram, stannar och kelar på vägen. Han får göra lite konster, snurra runt, sitta fint, skälla på kommande och gå fot. Vilken total koncentration! Helt enkelt underbart, denna gamla fina gubbe som går så elegant vid min sida! |
 |
|||||
 
|
|
 |
|||
    |
|||||
