-
RSS

Senaste inläggen

En promenad...
Sakura - till minne
Nytt år, nya äventyr…
Sommar 2016
Nu närmar det sig...

Kategorier

Cayenne och valpar
Den åldrande hunden
Hänt var det här!
Hiki
Onis dagbok
Sabaku Inus kennel
Tankar och händelser...
drivs av

Sabaku Inus Kennel

Nya lärdomar med Oni som lärare…

Tiden går och nu har Oni blivit 2 år gammal. Till en viss del kan jag se en mognad men till största delen är hon fortfarande en tonåring, full av liv och bus…

Jag fortsätter klura på en beskrivning som kan passa denna hund, men det har inte varit lätt. Så snart jag tror mig hittat nyckeln, så gör hon något som får mig att behöva tänka om fullständigt igen
.
Å vad jag älskar dessa hundar som fortsätter utmana och förändra synen på det man tror är självklart, det visar bara att det är få saker/liv här i världen som är självklara…
Jag har till trots ändå hittat en beskrivning som jag tror kan passa – till största delen – och det är dominant osäker. Så hur är man då? Hur kan man vara dominant samtidigt som man är osäker? Är inte dominans samma som självsäker? Nä, inte riktigt.

Jag läser om dominans och osäkerhet i samband med hundmöten. En hund som gör utfall. Min kunskap i ämnet har alltid handlat om att hunden gör utfall för att skapa avstånd – det är ett sätt att säga: - Kom inte hit!! Men det ligger nog ännu mera bakom, ibland.
En hund som är dominant, men ändå osäker bör man exempelvis inte lägga ned på rygg, eller för den delen ta tag i (som jag själv gjort vid flera tillfällen) för att ilsket skälla ut den. Det skapar bara ännu större osäkerhet i situationen den befinner sig i. 

En insändare skriver att avledning är det bästa. Jag har själv arbetat med ”skvallermetoden” på Oni, och visst, bitvis fungerar de. Men då handlar det också mycket om i vilket sinnestillstånd hon befann sig i början av promenaden fram till det första mötet med en hund… 

Om hon skvallrar och tar kontakt med mig, behåller lugnet (med kanske lite raggresning) så kan det kännas okey att belöna det beteendet med godis. Inga klappar där – det kan förstöra stämningen och hetsa upp henne igen.

Men! Om hon redan kommit igång med ett utfall och är klart upphetsad, så vill jag ju inte belöna det beteendet. Så, jag gick över till att bara korta kopplet, ignorera henne fullständigt (med full kraft på biceps och armar…) hålla henne på vänster sida och passera.

Första gången jag gjorde detta upplevde jag att hon blev alldeles paff. Hon förväntade sig att jag skulle bli arg eller att den där godisbiten skulle komma. Men inget hände… Jag såg hur hon tog kontakt med mig men jag fortsatte ignorera henne. Ganska snabbt bröt hon sitt beteende och vi fortsatte mer eller mindre lugnt vår promenad framåt.

Så, kontentan, inget är självklart eller enkelt. Vi behöver kunna anpassa oss till hur situationen ser ut och i vilket sinnestillstånd vår hund är från starten och för att kunna göra det så behöver vi kunna förstå våra hundar och läsa av deras signaler.

Det finns många saker jag INTE håller med tv-kändisen Ceasar Milan om, men en sak måste jag kanske ändå ta fram i hans resonemang och det är: Excercise, Obedience, Affection – som i mina ögon handlar om – Motion, Lydnad och Kärlek. I den ordningen. 

För mig är det ett faktum att jag kan inte träna med en hund som är full av överskottsenergi, och skulle jag bara tillämpa kärlek i situationen så skulle jag högst troligen ha en mycket förvirrad hund utan någon som helst slags trygghet eller regler….

Mvh Pernilla


1 kommentar på Nya lärdomar med Oni som lärare…:

Kommentarer RSS
Vanzetti on den 13 maj 2018 02:51
Thank yoս for another wonderful article. The plaсe else cߋᥙld аnybody get that kind of info in such a perfect way of writing? I've a pгesentatіon next week, and I'm on the look for such information.
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint