-
RSS

Senaste inläggen

En promenad...
Sakura - till minne
Nytt år, nya äventyr…
Sommar 2016
Nu närmar det sig...

Kategorier

Cayenne och valpar
Den åldrande hunden
Hänt var det här!
Hiki
Onis dagbok
Sabaku Inus kennel
Tankar och händelser...
drivs av

Sabaku Inus Kennel

Oni, Hiki & valpar...

Mognad…
 
 
Sakta…
Börjar en slags mognad visa sig. Säkert har valparna hjälpt till med en del av den biten, Oni har tagit en ansvar för disciplin, lek och den stora uppgiften – hjälpa till med att äta upp maten…

Så snart valparna började bli mer aktiva och röra sig, med bus och allt vad det innebär, kom polisen fram i Oni. Hon gick runt och tog dem över nosen, en och en.
När de försökte klättra på henne, när hon tagit sin plats, fräste hon ifrån ordentligt, ända ned från tårna som jag brukar säga.

Och valparna bugar sig…

De viker under, sänker sina kroppar och svansar. Viftar lågt med öronen tätt slutna bak mot huvudet. Oni sträcker på sitt huvud och blickar stolt och starkt ut i luften. Äntligen har hon hittat sin flock, en alldeles egen som hon kan bestämma över…

Hiki tar det med lugn, hon iakttar och säger ingenting. Nu när valparna slutat dia så jobbar hon med att hålla dem borta från den forna mjölkfabriken. Det kan vara ett nog så stort projekt, hon hoppar runt bland alla de 11 och slutligen tar hon ett högt skutt över staketet som skiljer dem åt. Sen ställer hon sig på andra sidan och fortsätter ha koll på dem…

Häromdagen gav de upp i sitt sökande efter den varma mjölken och Hiki fick en chans att busa med sina valpar. Hon gör en fin lekinvit och hoppar runt, valparna följer henne, slickar henne i mungipan och hoppas på att det ska komma något därifrån nu istället för mjölken som de så lyckligt tappat i sig…

Leken pågår i några minuter. Hiki har sedan diandet upphörde blivit en gladare hund igen, inte samma olyckliga ögon som följer mig runt varje dag, utan lekinviter som dyker upp titt som tätt, helt plötsligt står hon med bolibompa draken i munnen och ser uppfodrande på mig. 
Ta den då matte! Och jag tar den, vi leker en stund och avslutar med mys och kel.

Jag vet att Hiki uppfyller varje del av sin plikt som en god mor, hon tvättar, vårdar, städar och diar sina valpar. Hon är med dem och ser över dem när de leker, sover och upptäcker en del av världen.

Och när hon inte längre kan dia dem ser hon till att de får ta del av hennes mat, trots att hon verkligen behöver den själv, för att få tillbaka sin ursprungliga hull och sin välmusklade fina kropp…
Men så gör en god mor. När köparna kommer ser hon på dem med mild blick, lägger sitt huvud i deras knän eller lutar sig mot dem.
 – Ta väl hand om mina barn! Säger hon med den blicken, de är de finaste jag gjort! Men sen släpper hon dem utan gråt och när väl sista valpen fått sitt nya hem så studsar hon runt, som en kalv på grönbete. Och hon verkar nöjd med de beslut jag gjort, eller så litar hon helt enkelt på att jag gör rätt…

Och jag, jag känner sorg i mitt hjärta och tårar i  mina ögon som har svårt att sluta rinna. Kanske är det blandningen av trötthet, saknad och lättnad som gör mig lite sorgsen idag. Tröttheten från de många nätter av störd sömn, av de tidiga mornarna och det eviga städandet som gör mig mjuk, men det är också tomheten som infinner sig när de är borta.

Och den lilla gnagande oron över: - Har jag valt rätt?

Men det är också glädje, glädje över att se valparnas nya familjer längta, förbereda och sen slutligen lyckan i deras ögon när de äntligen får hämta sin ljuvliga (piraya) valp och nya familjemedlem.
Och nu så börjar nästa fas, den fasen som innebär stöd och arbetet som uppfödare, att ge mina valpköpare alla råd och allt stöd de kan komma att behöva under denna första tid, en intensiv tid med händelser de kanske aldrig förberett sig för.

Och i slutändan så tror jag vi alla, som blir kvar här hemma, när de 11 flyttar – tar en djup suck och slappnar av, att vi ser fram emot en lång och fantastisk sommar med nära och kära och  mååånga vackra ridgebacks runtomkring oss…




1 kommentar på Oni, Hiki & valpar...:

Kommentarer RSS
Ingela on den 12 juni 2013 17:52
Väldigt fint och ömsint skrivet, Pernilla.
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint