-
RSS

Senaste inläggen

En promenad...
Sakura - till minne
Nytt år, nya äventyr…
Sommar 2016
Nu närmar det sig...

Kategorier

Cayenne och valpar
Den åldrande hunden
Hänt var det här!
Hiki
Onis dagbok
Sabaku Inus kennel
Tankar och händelser...
drivs av

Sabaku Inus Kennel

Hitta balansen...

2013-04-18 Oni… 

Jag tror vi hittat balansen… Jag gör många rätt och många fel när jag fostrar mina hundar, även fast jag haft hund sedan jag var 8 år.
Kanske är det så att de är så individuella allihop, eller kanske lär jag mig aldrig något, fast jag tror nog mer på att jag själv kanske förändras och min syn på hundägandet också förändras genom tiderna. Jag har korrigerat, jobbat med olika koppel och selar, jag har provat olika metoder.

 Men i det stora hela så gör jag nog det jag trivs bäst med själv, det som får mig att må bra som människa och det som får mig att sova gott om natten…
 Jag jobbar med positiv förstärkning och jag gör mitt absolut bästa i att vara konsekvent och bestämd. Det är absolut inte lätt, det kan man inte påstå, men resultatet är faktiskt fantastiskt. Och nu har vi hittat balansen! Med en lång vinter och inte så långa promenader under en längre tid, som vi brukar ha, så har energin varit hög hos Oni.
 Inte heller har jag aktiverat henne så mycket som jag skulle önska. Men,någon slags konsekvens håller jag ändå. Vi har vissa förbud här hemma, och med den där otroligt envisa viljan jag har – jag KAN INTE släppa något jag har bestämt mig för - så har jag hållit fast vid: 
 ·        
 Inte äta och tigga från matbordet ·        
 Inte dra i kopplet ·        
 Inte kasta sig ut genom ytterdörren och skälla på folk/hundar utanför ·        
 Plus några till…

Några fler INTE´n finns det säkert, men vänta här! Jag fick för en tid sedan lära mig att INTE finns inte… Så istället borde jag tänka: ·        
 Oni kan sitta i köket när vi äter ·        
 Oni ska gå fint i kopplet ·        
 Oni ska lugnt gå ut genom dörren och söka kontakt med mig 

 Där har vi det! Så nu har jag återgått till skvallerträning och att behålla lugnet i alla lägen. Och vi har fått härliga resultat. Kvällens långa, raska promenad var ett högsta betyg på att vi är så nära att nå toppen, och det känns fantastiskt!
 Jag har valt att gå med Oni, eller rättare sagt fortsätta gå med Oni på enskilda promenader, utan sin mamma Hiki och Bonza. Men då och då får de träna ihop också.
Så fort jag ser en annan hund så börjar jag iaktta Oni, direkt när jag ser att hon ser den andra hunden så säger jag med den gladaste röst jag någonsin kan: - BRAAA! ONI!!
Och öser på med godis. Ibland lägger jag ut godiset på marken så att hon får leta runt en stund för att hitta det. Ibland har det inte funkat, då har jag fått, med lugnet i behåll, korta kopplet, ställa mig framför henne och knuffa henne i sidan för att hålla henne undan från att göra utfall och i tappra försöka att få ögonkontakt med henne.
 
Om jag lyckas få kontakt så belönar jag, och belönar, och belönar, och belönar…
Om jag kan hålla kvar hennes kontakt har vi lyckats ändå. Idag såg jag tidigt en annan hund på andra sidan gatan. Jag väntade tills hon såg den andra hunden och utropade genast glatt: BRAA!! ONI!! Hon vänder sig direkt till mig för att få godis, sen släpper jag ut henne, jag vill att kopplet ska hållas så slakt som det går utan spänning. 
 Hon är helt klart upphetsad, men fortsätter att hålla sig inom koppellängd utan onödiga spänningar. Jag säger inte så mycket utan iakttar henne, jag väntar på att hon själv spontant ska ta kontakt med mig och det gör hon, upprepade gånger. 
Varje gång får hon godis och en klapp. Vi fortsätter sida vid sida, hon har fortfarande koll på den andra hunden, men allteftersom ser jag hur raggen lägger sig och hon slappnar av mer och mer. Det här är ett stort framsteg! Senare under promenaden, när vi passerar nära ett hus, precis vid en trapp, ser jag hur hon reagerar igen, men inget utfall.
 På trappen, knappt en meter ifrån henne sitter en katt. Jag berömmer henne igen, högt och glatt: - BRAAA! ONI!! Och hon följer med mig, samtidigt som hon kastar några blickar bakåt. Hon får godis och vi går vidare. Känslan är så stor och jag blir så otroligt glad när jag får se att mitt jobb ger resultat. Nu försöker jag hålla en god balans mellan fysiskt träning och mental träning. På promenaderna har jag lagt in fler små övningar. Spontant kallar jag på henne då och då, hon får ett sitt kommando och sen varsågod när vi ska gå igen. Hon får snurra runt och jag belönar.

Hon får söka ögonkontakt och jag belönar, hon får sätta upp tassarna på en stubbe och jag belönar… och så fortsätter vi. Vid de tillfällen jag släpper henne lös låter jag henne springa fritt utan några kommandon, men efter en stund gör jag gärna en inkallning. När jag är ganska säker på att lyckas, och bara då. Så under promenaden i skogen fokuserar vi på inkallning. Där har vi fortfarande en hel del att träna på. 

Vi ska fortfarande ned på ”hundängen” i vårt område och träna med störning. Där blir det långlina på och sen fram med riktigt smaskigt godis tillsammans med leksaker i form av kamptrasa och bollar… Så, träningen fortsätter, men idag ser vi ljuset i tunneln.
 Även om jag haft hund i många år, så är det lätt att glömma att en unghund behöver tid. Helt plötsligt händer det (som de säger i triss lott reklamen…) men så är det faktiskt.
 Men det kräver en hel del arbete och tålamod. Jag tror att oavsett så har min egen erfarenhet ändå känts som mest positiv och givande när jag jobbat med att forma fram rätt beteende hos mina hundar genom att helt enkelt belöna dem så fort de gör något rätt. 
Det betyder att på promenaden belöna all form av kontakt min hund tar med mig, med klappar, godis och lek. Att när kopplet är slakt och Oni går fint, belöna, att belöna henne för att hon går nära mig och så vidare. 

Och varje gång blir jag påmind om hur mycket våra hundar lär oss om oss själva, om vi är villiga att lyssna…

0 kommentarer på Hitta balansen... :

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint