-
RSS

Senaste inläggen

Länge sen...
En promenad...
Sakura - till minne
Nytt år, nya äventyr…
Sommar 2016

Kategorier

Cayenne och valpar
Den åldrande hunden
Hänt var det här!
Hiki
Onis dagbok
Sabaku Inus kennel
Tankar och händelser...
drivs av

Sabaku Inus Kennel

Oni - 5 månader + 2 veckor


Det är morgon och jag och alla tre hundar beger oss mot en av de få gröna ställen vi har som det går att springa lös på här i området. Jag försöker hålla jämn takt, men tyvärr är inte hundarna riktigt med på den där ”jämna” takten. Oni full fart framåt, och sen ett häftigt ryck bakåt för att sedan kasta sig åt sidan.
Jag ser förebrående på henne och säger: - Men Oni! Oni har ingen aning om vad det är jag försöker antyda och ser lika lycklig ut hur som helst. Hon stannar upp när hon hör sitt namn och går snabbt in vid min sida, där håller hon kontakten i väntan på en godisbit. Och en godisbit får hon, sen fortsätter jag berömma henne och fyller på med en godisbit då och då.
Vi gör så här i några minuter och sen släpper jag ut henne igen. Hon har då lugnat sig något och så fort kopplet stramar till så vänder hon om mot mig och stannar upp. Då och då belönar jag att hon tar kontakt med mig och att hon håller sig nära mig. Hon får klappar och kel då och då, men det är inte alltid lätt att hålla henne fokuserad på uppgiften när det händer så mycket annat runtomkring.

Hiki (Onis mamma) har haft ett häftigare temperament sedan Oni och hennes syskon kom till världen, hon tar på sig en massa olika uppgifter på promenaden som hon inte alls egentligen borde bry sig om. Jag har börjat ta in henne bakom mig istället och då lugnar hon sig. Första gångerna fick jag korta kopplet och hjälpa henne bakom mig, jag höll kopplet kort och tog in henne bakom ryggen, när hon försökte ta sig framför mig igen, tog jag ut benet och stoppade henne (OBS! Ingen spark eller liknande, räcker med att mjukare putta till lite för att hon ska hålla kvar sin plats). Jag lägger in ordet: - Bakom! Och ger en godisbit med beröm varje gång hon slutar försöka komma förbi mig. Hiki har lärt sig snabbt vad jag menar och går mer än gärna in bakom mig när jag ber henne. Hon slappnar av och efter en stund så kan vi lugnt gå vidare, med Hiki framför mig, utan att hon spänner upp sig inför varje möte eller annat som ”kan” hända på promenaden.
Vi kommer fram till den mer eller mindre inhägnade platsen, alla tre får sätta sig ned medan jag tar av dem koppel och efter ett varsågod så är det fritt fram för bus och lek. Leken är våldsam mellan mor och dotter. Den äldre Bonza går iväg till ett eget hörn, tuggar lite gräs och hittar en och en annan harlort att äta…

Oni söker skydd hos mig med jämna mellanrum, efter en liten stund plockar jag fram en leksak, påkallar Hikis uppmärksamhet och kastar iväg den. Jag har kommit på att det är ett bra sätt att avbryta den våldsamma brottningsleken med, istället blir det en jaktlek där Oni jagar Hiki och föremål. Hiki skuttar galant framåt, utan större ansträngning, ibland sätter hon fart ordentligt och Oni får jobba hårt för att försöka hinna ifatt henne.
Sen ser man hur hon saktar ned och i princip ”låter” Oni ta föremålet ifrån henne.
Oni springer på små ben så snabbt hon kan ifrån Hiki, inte så lätt när man är liten…
När hon inser att Hiki är snabbare än henne, kryper hon in i buskarna med föremålet så långt borta ifrån Hiki som det går, när Hiki tittar åt ett annat håll, kastar hon sig ut igen. Sen tar Hiki tillbaka föremålet och leken fortsätter, fram och tillbaka.

Jag passar på att slänga ut små bitar av godis på gräsmattan, sen påkallar jag uppmärksamheten med att ropa: - Leta! Hiki och Bonza vet precis vad det handlar om och låter näsan jobba. Oni hänger snabbt på, men följer deras fotspår, vilket gör att oftast hinner hon inte ta godisbiten före. Sen ser jag hur hon börjar söka på egen hand och hittar några godbitar själv.

När de letat klart tar jag fram min lilla kampleksak igen, det är läderbit med handtag, mjuk och härlig att tugga på! Jag ger Oni kommandot: - Sitt! Och hon sätter sig, direkt när hon satt sig tar jag fram leksaken och säger: Braaaa! Varsegod! Vi leker en stund, sen tar jag undan kampleksak och ger Sitt! Igen, hon sätter sig snabbt och väntar på att få lek igen. Vi upprepar ett par gånger till och sedan slutar jag när det går som bäst. Stoppar undan leksak och är ”tråkig” en stund.

Jag rör mig bortåt i parken och hundarna följer med. Rätt som det är får gamle Bonza ett ryck och börjar busa runt som en valp på gräsmattan, Oni och Hiki hänger på, när Oni går på Bonza går Hiki emellan och Bonza får en chans att springa runt i egen fart en stund. Sen lägger han sig ned och rullar runt på gräsmattan, ett av hans bästa nöjen så snart snön har smällt bort.

Jag kopplar upp hundarna och beger mig hemåt, nu går det bättre på alla sätt. Hundarna har fått utlopp för den energi de samlat på sig under natten och vi kan gå hem och ta det lugnt ett tag…


0 kommentarer på Oni - 5 månader + 2 veckor:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint